Jag snubblade över denna artikel häromdan och tänkte genast på föreläsningen som vi hade i måndags. Den handlar om en man som har ramlat ner i en klippskreva och han ska nu begravas där.

Allting utspelade i USA och där han och familjen skulle fira thanksgiving med en liten grotttur. Då ramlar han ner i en 30 meter djup skreva inför hela familjen. Nästan hundra personer kom för att försöka få upp han och de var nära på att få upp han men då gick tyvärr utrustningen sönder. 28 timmar efter att han ramlade dog han och då bestämde hans familj och myndigheterna att han skulle begravas där. Grottan ska nu också stängas igen och han kommer som sagt lämnas där för hans kropp kan inte bärgas i hålet.

I artikeln som jag läste i aftonbladet har de publiserat bilder och namn på han. Jag valde att inte göra det i bloggen eftersom jag finner att inte det ger någonting. Jag antar även att familjen vill att detta ska minnesvärt och att därför har Aftonbladet fått bilder och person information.

Källa

Mvh

Philip Rylander

När andra världskriget slutade år 1945 startade Nürnbergrättegången. Den rättegången satte 24 av de mest ansvariga tillrätta och tolv dömdes till döden. Nürnbergprocessen pågick i cirka ett års tid och det slutade inte där. Efter detta har flera rättegångar tagit plats.
  
Nu 64 år senare kan vi kanske bevittna den sista nazisträttegången. Denna kommer att på måndag ta plats i den tyska staden Ludwigsburg. Den åtalade är den 89 åriga lägervakten John Demjanjuk som är misstänkt för mord på 27 900 judar.
Hur kommer det sig nu att man fortsätter sätta dessa gamlingar till rätta för något de gjorde för 64 år sedan? Jo tyskarna satte för 30 år sedan en lag på att mord aldrig ska preskiberas. De får alltså vad de förtjänar, trotts att de var 64 år sedan.

Christina Kellner

Artikel: http://www.dn.se/nyheter/varlden/rattvis...vakten-1.1004048

I Arjeplog finns det områden som är intressanta för en eventuell uranbrytning. Idag finns det 14 stycken undersökningstillstånd utlysta på att leta efter uran i Arjeplogs kommun.

Detta är inte första gången som uranbrytning är aktuellt i Arjeplog utan under sent 70tal var det tal på en urangruva också men det blev aldrig av.

Uran är ett radioaktivt grundämne och används i både kärnkraft och i kärnvapen.

Anledningen till motstånd är att uranbrytning förstör naturen lokalt och för att man måste senare förvara kärnavfall.

Centern säger Nej till detta förslag och vill inte se en urangruva i Arjeplog, det säger Bo Johansson eftersom kommunen kommer för alltid att få leva med de sår som en sådan gruva skapar.

Kommunen har vetorätt när det gäller att starta en gruva men inte för att undersöka och Centern kommer även att bromsa förslaget om ärendet tas upp.

Källor:

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/telegram/artikel.aspx?ArticleId=5027567

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4954469

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4957058

http://www.karnkraftsinformation.se/miljo-och-klimat/paverkan-vid-uranbrytning/

/John Andersson

Namnpublicering är en fråga som uppkommer i princip dagligen. Olika medier har olika åsikter om detta och många gånger går de isär. Många anser att det är fel att publicera namn och bild på brottsoffer, med respekt för familjen. Speciellt när det gäller mindre orter, då ju ”alla” redan vet vem som har dött eller blivit utsatt för brottet. Även om man namnpublicerar eller inte så måste man alltid se till att de anhöriga har blivit underrättade, de ska inte behöva höra det på radio eller läsa det i kvällstidningarna.

Det förekommer även namnpublicering av brottslingar. Många tycker att det är självklart att man ska hänga ut mördare och våldtäktsmän på första, bästa löpsedel eftersom det ligger i allmänhetens intresse. Man tycker att denne ska straffas och att man måste stå för och sona sitt brott. Man får skylla sig själv, helt enkelt. Vissa anser att de redan har straffats och att man ska se till förövarens anhöriga.

Är det medias ansvar att straffa brottslingar? Hur mycket hänsyn ska man visa anhöriga? Ska man visa mer hänsyn till offrets anhöriga än till brottslingens?

Vad tycker du?

Ylva Westerlund